Sara Erixon och Stina Lidbrant, verksamma på Danderyds sjukhus urologmottagning, är Stockholms enda cystoskopister. I hela landet finns bara ett tjugotal högskoleutbildade cystoskopister. Cystoskopi är en undersökning som används för att kontrollera om det finns sjukliga förändringar i urinröret och urinblåsan.

Effektiv kompetensförskjutning

Klinikens sektionschef Mudhar Hasan hörde talas om utbildningen som funnits i Sverige sedan 2014, och insåg att det fanns möjligheter att få ”egna” cystoskopister på Danderydsurologen.

– Kliniken har en lång tradition att låta sjuksköterskor göra saker som traditionellt gjorts av läkare, och detta innebär ju också att sköterskornas jobb frigör tid för läkaren att göra sådant som bara hen kan göra, förklarar han.

Kontinuitet ger trygghet

Sara och Stina gick en distansutbildning under ett år som innebar både praktik och teori. Därefter startades den nuvarande mottagningen som har öppet en dag i veckan.

– Vi märker att patienterna känner sig trygga i den kontinuitet som det ger att vi både gör kontroller och efterföljande behandling, säger Sara.

Större psykisk än fysisk påfrestning

Patienterna som kommer till Sara och Stina är diagnosticerade med cancer och behöver undersökas kontinuerligt för att se om cancern har spridit sig eller – för de som redan behandlats – har kommit tillbaka. Av alla behandlade urinblåsecancrar kommer drygt 50 procent tillbaka inom fem år, och därför är dessa kontroller oerhört viktiga.

– Undersökningen i sig är varken särskilt långdragen eller smärtsam, utan den största påfrestningen är ofta att patienten är rädd och orolig över att vi ska hitta något, förklarar Stina.

Allt fler drabbas av cancer i urinvägarna och en stor anledning är rökning.

– De skadliga ämnena i tobaken går ut i blodet som renas i njurarna. Sedan bildar njurarna urin med giftet kvar och det kan ge cancer i urinblåsan. Det är många som inte tänker på det, förklarar Sara.

Kompetensutveckling och ökad förståelse

Utöver att jobbet blivit mer intressant är också möjligheten till vidareutbildning en lockande karriärväg för sjuksköterskor med kandidatexamen.

– Att vi fått chans att utbilda oss till cystoskopister är väldigt roligt, vi har fått ett annat sätt att tänka och en ökad förståelse för jobbet, säger de enigt.

Inlägget Tryggt med egna cystoskopister dök först upp på Akutsjukhuset.

Det råder högt tempo inom akutsjukvården, och det kräver både kompetens, ork och empati. För att möta svårt sjuka eller skadade patienter och anhöriga i kris behövs ett känslomässigt engagemang, men många faktorer påverkar vår förmåga att upprätthålla det. När orken och empatin brister kan det leda till en ”empatitrötthet” som kallas compassion fatigue.

– Compassion fatigue är ett ganska nytt begrepp i Sverige men i USA har forskare studerat fenomenet sedan 70-talet. Vi har jämfört de tidigare studierna för att se varför vissa drabbas, säger specialistsjuksköterskan Linda Fantenberg, medicinakuten, som tillsammans med Annikki Bring Beckman från Karolinska Solna, har tittat närmare på vad compassion fatigue egentligen är och vad man kan göra åt det.

Hur skiljer sig fenomenet mot ”vanlig” utbrändhet?

– Man kan säga att parallellt med klassiska stressymptom så tar den som drabbbats också med jobbet hem, ältar och har svårt att släppa jobbiga händelser. Det kan uttrycka sig som att man drar sig undan på jobbet för att slippa uppleva och/eller påminnas om de svåra situationerna.

Kan vem som helst drabbas?

– Ja egentligen, men vi har sett att arbetsmiljön spelar väldigt stor roll. På en arbetsplats där du känner dig trygg i din roll och i ditt team, har stöd av din chef och har möjlighet till inflytande och att påverka, är risken mindre. Sen är det en kulturfråga vad man anser vara en bra arbetsplats – vi såg bland annat att det fanns skillnader mellan till exempel Asien och Europa.

Hur undviker vi att medarbetare drabbas?

– Utöver att jobba med arbetsplatsmiljön är det viktigt att uppmärksamma fenomenet och ge tid till samtal mellan kollegor. Under vår arbetsdag kastas vi mellan livräddning och nageltrång och vi behöver andrum för att kunna lämna jobbet på jobbet.

Vad hoppas du på i framtiden?

– Givetvis att vi ska hamna i motsatsen ”compassion satisfaction” – men på vägen dit skulle det vara intressant med svensk forskning kring detta, höra vilka erfarenheter som finns bland svenska sjuksköterskor.

Inlägget För en starkare empati dök först upp på Akutsjukhuset.

Hallå där, Jenny Johnsson, friskvårdskonsulent, DS Hälsa – du arbetar med projektet Hållbart nattarbete. Vad är det?

– Det är ett pilotprojekt på medicinkliniken som vänder sig till deras nattpersonal. Projektet startade i februari och pågår i tre månader. Vi vet att nattarbete påverkar kroppen, eftersom den egentligen är inställd på sömn, men med små medel blir man bättre rustad att klara av dygnsförskjutningen. Vi vill ge enkla tips om mat, motion och sömn vid nattarbete som främjar medarbetarnas hälsa. Ett konkret tips är att begränsa sitt matintag mellan klockan 01-05 eftersom kroppen är inställd på sömn. Det är bättre att äta ett lättare mål vid klockan 23-24.

Hur genomförs projektet?

– All nattpersonal och treskiftare erbjuds en hälsoundersökning och självskattning av hälsa inför och efter projektet.

– Vi håller en utbildning som handlar om mat, motion och sömn och vi erbjuder tre timmar med personlig tränare på sjukhusgymmet Lyftet. Innan nattpersonalende går på nattpasset får de en smoothie och det kommer finnas massagestolar på avdelningarna för en stunds massage eller en powernap.

Vad är målet?

– Vi vill ge nattpersonalen de bästa förutsättningarna för att orka och trivas med att arbeta natt. De cirka 80 medarbetare som är med i piloten är väldigt positiva, så det känns roligt och inspirerande.

Inlägget Hållbart nattarbete på medicinkliniken dök först upp på Akutsjukhuset.

– Jag var bara åtta år. Vi hade besök i skolan av missionärer. Jag minns det jättetydligt; alla bilder de visade på barn i Afrika och skolklasser på kanske hundra barn. Missionärerna pratade om hur de vaccinerade och hjälpte till i fattiga länder. Jag blev inte frälst kanske, men då visste jag vad jag ville göra när jag blev stor.

Det berättar Tina Back som är biträdande chefsjuksköterska på kirurg- och urologavdelning 65 på Danderyds sjukhus.

Tina utbildade sig till sjuksköterska och eftersom Afrika fortfarande lockade valde hon Karolinska Institutets sjuksköterskeutbildning med utlandspraktik sista terminen. Tina hamnade i Zambia och ville verkligen göra det som hon kände redan vid åtta års ålder; hjälpa till i ett annat land. Hennes tid i Zambia blev kanske inte riktigt som hon hade tänkt sig. Att praktisera var inte samma sak som att arbeta och drömmen om Afrika lever kvar hos henne.

Annandag jul 2004
På annandagen 2004 befann sig Tina i Thailand och hon hamnade mitt i tsunamin. En händelse som har satt djupa spår.

– En morgon är vi på väg till stranden men möts av folk som springer för livet och skriker; big waves, big waves. Vi står där och funderar och tänker att så farligt kan det väl inte vara. Men så kommer en svensk tjej fram till mig och säger: ”om du går ner dit så kommer du dö”, och så fortsätter hon springa, bort från stranden.

Tina och hennes pojkvän klättrade upp i ett utkikstorn. När de klättrade ned tre-fyra timmar senare var allt förstört. Det här var precis efter katastrofen och de fattade inte riktigt vad som hade hänt. Hemifrån hörde de hur stor katastrof det faktiskt var och de tog en taxi till Phuket, till en temporär svensk ambassad och arbetade som volontärer med att hjälpa svenskar på plats.

– Det gick inte att komma undan omfattningen av tragedin. Så futtigt när jag la om någons fot när resten av familjen hade dött. Efter några dagar så orkade jag inte mer, det var för jobbigt. Vi åkte till Vietnam och spenderade våra tre sista veckor där, för att få en avslutning.

Lyssna på Tina och hör hela hennes berättelse som handlar om allt ifrån arbetsvardagen på sjukhuset till spännande resor. Om den brittiska flickan Mary som hon hjälpte till ett sjukhus i Thailand, om hennes uppfinningar som förenklar vården för patienter och om den egna hälsan som gjorde sig påmind efter en stressig tid i livet.

Vill du lyssna på fler avsnitt från vår podd?
Prenumerera via iTunes eller Libsyn

Inlägget En globetrotter med lust att hjälpa dök först upp på Akutsjukhuset.

My Boman, sjuksköterska på infektionskliniken, hade 2009 sin praktik i Tanzania. Där väcktes tankarna om att bidra till förändring på riktigt.

– Jag har alltid funderat på hur jag i praktiken kan hjälpa människor som har det svårt, och har inte bara tänkt på vad andra människor kan eller ”borde” göra.

2012 återvände My men denna gång till Kenya tillsammans med en grupp som hjälpte kvinnor med odling för självförsörjning.

– Då hade vi ingen som stod bakom oss utan vi hade gjort mindre insamlingar själva.

Första halvåret hemma igen jobbade My ensam med insamlingarna men i januari 2013 skapades en liten grupp som bildade Sponsors for Kenya.

– Vi har byggt en skola som öppnade i januari 2015 och som kan ta emot 100 barn. De flesta barn kan gå hem på eftermiddagen men i enstaka fall fungerar den som ett tillfälligt resursboende. Vårt mål är att skapa riktiga familjehem för de föräldralösa barnen, förklarar My.

I byn där My är verksam försörjde sig så gott som samtliga kvinnor med prostitution och situationen var förfärlig. I stödgruppen som My jobbar i har samtliga mammor HIV och varje år dör 5-8 mammor.

– Vi har sett till att barnen får gå i skolan och att kvinnorna kan bli självförsörjande på mat så att de inte behöver prostituera sig. Det går att göra väldigt mycket med små resurser här. Hemma köper vi en kaffe för 35 kronor, här räcker de kronorna till varm, lagad lunch för 70 personer!

Vad hoppas du på i framtiden?

– Vår närmaste plan är att bygga en mur runt bostäderna, det är ett krav från den Kenyanska regeringen, och vi hoppas på att kunna bygga bostäder där de föräldralösa barnen ska kunna bo i fosterfamiljer. Givetvis drömmer jag också om att starta en klinik här i framtiden!

Under sina första tre år (2013-2016) har Sponsors for Kenya byggt:

• 1 hus med personalbostäder
• 1 skola med plats för 65 elever
• 1 växthus
• 2 bostadshus
• 1 hönshus
• 1 lada för getter och kor
• 1 st 250 meter djup brunn
• Summa: c:a 900 000 kronor inkl. köpet av marken.

Inlägget My bygger för framtiden i Kenya dök först upp på Akutsjukhuset.

Sommaren är äntligen här med allt vad det innebär. På sjukhuset laddar vi för att ge bra vård, men inte bara det. För att fira sommarens antågande lite extra har vi snickrat ihop en sommarspecial med valda avsnitt från podden Akutsjukhuset. Nu med vd Stefan Jacobson som programledare.

Fjorton avsnitt har vi producerat så här långt. Fjorton personliga, dråpliga och tänkvärda berättelser om vardagen på sjukhuset genom våra medarbetares ögon. Men också om livet utanför sjukhusets väggar.

Stefan Jacobson kommer att guida dig genom våra poddvärdars reflektioner om val man gör i livet, om patientmöten som stannat i minnet och om varför det är så svårt att prata om döden, fast det är en naturlig del av livet.

Vill du lyssna på fler avsnitt från vår podd?
Prenumerera via iTunes eller Libsyn

Inlägget Getingstick, huggormsbett och solsveda dök först upp på Akutsjukhuset.

I Sverige har alla patienter rätt till andlig vård. Prästen Lisa Axelsson Runeborg tillhör Danderyds församling men har sitt arbetsrum vid Sjukhuskyrkan, där hon tillbringar en stor del av arbetsveckan.

Dagen börjar med ett reflektionsmöte med en arbetsgrupp på en vårdavdelning. Där kan medarbetare bland annat diskutera ämnen som hur de bemöter patienter och närstående i sorg eller förhållningssätt och relationer i arbetsgruppen.

– Det kan bli som en slags gruppterapi, säger Lisa Axelsson Runeborg. Sjukhusprästerna finns inte bara för de som har en religiös tro. Människor som ställs inför stora förändringar i livet möter frågor kring den egna existensen, och jag är expert på att möta dessa frågor – både som andlig generalist och som kristen själasörjare.

Innan mötet med svårt sjuka och döende måste du ha reflekterat över ditt eget liv och död, annars vågar du inte gå in i det känslomässiga rummet, menar Lisa. Vi behöver vara ”passivt aktiva”.

– Sjukvårdspersonal är vana vid att ”fixa” men ibland måste man släppa det och ha modet att våga låta bli. Man kan fråga ”Jag vet inte vad jag ska säga, men får jag vara hos dig en stund?”

Tillförsikt i sorgen

Vintersolen lyser in genom fönstret när Lisa möter ett par som har förlorat sitt barn sent i graviditeten. En minnesstund planeras i Bårhuskapellet.

– Jag brukar kunna känna en tillförsikt efter ett sånt möte, trots att det är så sorgligt. Jag får se hur mycket kärlek och omsorg det kan finnas i en familj.

Efter minnesstunden får familjen en symbolisk gåva med sig som en symbol och ett minne. Finns det syskon brukar de få ett litet gosedjur.

– Vi brukar säga till barnet att gosedjuret har varit med om samma sak som du, och du kan känna er gemenskap och närhet när du har det i fickan.

Hämta kraft i lugnet

Efter lunchen kommer en sjuksköterska till andaktsrummet för att få en liten paus i arbetet. Där kan man besökarna hämta kraft i lugnet och kanske skriva ner en bön eller en tanke i gästboken. På torsdagar är det meditation. Alla är välkomna, och både Bibeln och Koranen finns på flera språk – plus bönemattor och en pil som visar riktningen mot Mecka. Ett viktigt uppdrag för Sjukhuskyrkan är att förmedla kontakt med andra religiösa samfund.

– Du behöver inte ha en tro för att komma till andaktsrummet. Du kan se det som en plats att hämta andan och få en paus.

När eftermiddagen smyger sig på, önskar en svårt sjuk patient att få en mässa på rummet. Lisa packar den lilla väskan med det hon behöver. Nattvardsvinet åker ner i en fickplunta.

– Våra religiösa symboler är inte magiska – de är just symboler som vi själva formar och hjälper oss att ”göra helt” när allt har gått sönder och är kaos. Det är en kraft i sig att ha tillgång till dem.

Symbolerna är viktiga

Utöver de symboler vi vanligen ser använder Lisa en jordglob i form av en badboll som ska symbolisera oss som droppar i guds hav. Hon har även en discokula.

–Den glittrande mosaiken symboliserar att vi är vackra och bra när vi är ensamma men att vi tillsammans blir ännu vackrare – vår del i en helhet är större och finare.

Ingår i katastrofledningen

Sjukhusets grupp för psykologisk katastrofledning, PKL, har möte, och där ingår även sjukhusprästen.

– Vi övar på möjliga scenarier, fortsätter Lisa. Vi inventerar resurspersoner inför en eventuell katastrof då vi kan behöva öppna ett kriscentrum, men vi pratar också om hur vi kan vidareutbilda oss och vilka övningar vi kan använda.

Det är dags att lämna sjukhuset för dagen. Trots all den sorg Lisa möter under en dag känner hon sig inte tyngd.

– Ibland känner jag mig äldre än vad jag är eftersom jag får höra så mycket, men jag vet att jag kan förmedla hopp till människor och hjälpa dem att lätta sina hjärtan – och den känslan väger upp. Jag är som ett slags ställföreträdande hopp, avslutar Lisa innan det är dags att ta bussen hem till de stojande barnen.

Lisa tipsar om Sinnesrobönen

– Det är en rogivande tanke som man kan ha i bakhuvudet vid alla svåra situationer, såväl i mötet med patienter som i livet i stort.

Gud, ge mig sinnesro
att acceptera det
jag inte kan förändra,
mod att förändra
det jag kan
och förstånd
att inse skillnaden.

Inlägget Ställföreträdande hopp dök först upp på Akutsjukhuset.

Flera dagar i veckan sker avancerade medicinska övningar på sjukhusets simuleringsenhet. Interprofessionella team utbildas i strukturerat omhändertagande av akut sjuk patient och i effektiv kommunikation. Denna gång var det intensivvårdsavdelningens tur.

En grupp bestående av läkare, sjuksköterskor och undersköterskor från IVA ska öva på fyra olika patientfall. Ett team instruktörer från IVA med narkosläkare Bartek Jankowski som ansvarig och Carina Wallingstam, utbildningsledare och simuleringsinstruktör på Clinicum, har stått för förberedelser och genomförande av simuleringsövningarna. Sjuksköterskorna och undersköterskorna från IVA har sett till att allt tänkbart material som kan behövas finns med.

Livsviktigt skådespeleri

Klockan 09.20 sätter dagens första simuleringsövning igång. Teamet med läkare, sjuksköterskor och undersköterskor tar på sig förkläden och går in till patienten. Linda Löf, läkare och simuleringsinstruktör, rapporterar över patienten från akuten och lämnar över till teamet.

–Hur mår du? frågar läkaren Lovisa Baer-Eriksson, men den allvarligt skadade patienten kan bara svara med ett stönande.

I teknikrummet styrs scenarioförloppet av Bartek och Linda. Carina är patientröst och sköter tekniken i dag.

– Man får vara lite av en skådis när man ska vara patientröst. Man följer ett skrivet manus men man måste leva in sig i rollen som patient säger Carina.
Övervakningsmonitorn larmar för att patienten har syrebrist och Lovisa och teamet startar det som kallas medicinskt omhändertagande enligt A-B-C-D-E. Vi får exempel på effektiv ”closed loop” som är en riktad och bekräftande kommunikation.

Lovisa: Luftvägen är fri. Saturationen är låg. Krystyna kan du höja syrgasen till 15 liter.
Krystyna: Jag höjer syrgasen till 15 liter. 15 liter syrgas satt.
Lovisa: Tack.

Måste sitta i ryggmärgen

– I akuta situationer kan det vara så att kommunikationen inte fungerar, därför är det oerhört viktigt att öva på detta så att det sitter i ryggmärgen och man inte behöver tänka på det när man står i skarpt läge, förklarar Rose-Marie Svensson, utbildningsledare på Simuleringsenheten.

Läkaren förbereder för intubation och kontrollerar med undersköterskan att allt nödvändigt finns på plats. Innan intuberingen påbörjas tar läkaren en time out – en mycket kort paus där läkaren försäkrar sig om att alla i teamet har koll på läget, att alla vet vad de ska göra och när, och att alla är överens om nästa steg i behandlingen. Tempot är högt och ett misstag kan bli fatalt.

– Det är svårt att stå passiv under en time out men man förstår vikten av att alla får all information kring patienten, berättar sjuksköterskan Krystyna Henzel.

Dags för återkoppling

Klockan 09.40 avbryts övningen och det är dags för Linda att leda återkopplingssamtal på lärandemålen. Det team som varit hos patienten får sätta sig tillsammans med det team som tittat på övningen via videoinspelning och prata igenom varje moment. Vad gick bra och vad kan förbättras?

Medan teamen går igenom övningen så förbereder instruktörerna nästa patientfall. Peruken på ”patienten” byts ut och i nästa övning har hen en annan anamnes. Denna person har ramlat och slagit i huvudet – ett sår på hakan sminkas dit.

– När vi bygger upp scenarion till övningarna har vi som mål att ha patientfall som kan förekomma på IVA. Vissa scenarion har sitt ursprung från autentiska patientfall men har anpassats till simuleringsmiljö, säger Bartek.

Tillit skapar säkerhet

I återkopplingsrummet tittar teamet som övat på filmen tillsammans med de som observerat. Alla är överens om att kommunikationen är mycket betydelsefull.

– Det är viktigt att alla får säga sitt, oavsett profession. Ögonkontakten mellan oss gör att tilliten ökar – och om man känner sig trygg i teamet ökar också säkerheten på andra plan, säger Lovisa.

Att de olika professionerna tillsammans sitter ner och diskuterar vad som hänt i en akut situation är mycket ovanligt, och i en sån här övning får de delge varandra sitt perspektiv på händelseförloppet.

Nästa simuleringsövning påbörjas. Det är ombytta roller mellan det team som agerar och det som observerar. Under hela övningen finns instruktörer inne på simuleringsrummet och i teknikrummet. Det är tystnad och tagning för de som inte agerar och det hela påminner om en filminspelning. Men resultatet är viktigare än alla filmer i världen.

– Den här utbildningen är oerhört betydelsefulla för både medarbetare och patienter. Ju mer vi övar desto mer förberedda på alla tänkbara händelser blir vi. Att öva ökar patientsäkerheten, säger Rose-Marie.

Lunchrasten är avklarad och dagens tredje och fjärde scenario avslutas och förloppet är som tidigare. Diskussioner, funderingar – vad blev bra? Gjorde vi rätt? En allmän diskussion mellan teamen tar vid efter genomgången. Några funderar kring vad det är som gör att vi agerar annorlunda vid övning än i skarpt läge.

Vid tretiden är simuleringsövningen slut för dagen och instruktörerna plockar ihop utrustning och städar i ordning. I morgon kommer en ny arbetsgrupp och övar på de scenarier som just den gruppen möter varje dag.

ABCDE-omhändertagning innebär att man kontrollerar vitala funktioner i en viss ordning för att identifiera och stabilisera akuta livshotande tillstånd. Vid försämring startar man från A igen och utvärderar kontinuerligt effekten av de åtgärder man vidtagit.
Airway
Breathing
Circulation
Disability
Exposure/Environment

Inlägget Medicinsk övning pågår! dök först upp på Akutsjukhuset.

– Jag heter Fredrik Runsköld och är ledningsansvarig sjuksköterska på Danderyds sjukhus akutmottagning. Mitt arbete handlar inte om att peka med hela handen och bossa över folk. Alla vet vad de ska göra. Mitt jobb är att få allt att flyta och se till att vi hela tiden har beredskap inför större larm.

Fredrik trivs bra på akuten men är av naturen ganska nyfiken och rastlös så under årens lopp har han arbetat en del utomlands, inte sällan under tuffa förhållanden i konfliktdrabbade länder.

– Vi blev evakuerade från ett sjukhus i norra Sudan och slog läger mitt ute på savannen. Jag hade inget tält, bara myggnät. Jag låg där på rygg och tittade upp på himlen, på en miljard stjärnor. Eldar var tända runt lägret för att hålla hyenorna bort. Den lokale byäldsten offrade en get för att helga marken vi hade slagit läger på och shamanen slog ned en pinne i marken och dansade för att hålla ormar borta från lägret. Det funkade inget vidare om jag ska vara ärlig, vi hade mycket orm.

Vägen att vårda gick via lumpen

Det var tack vare lumpen på kustartilleriets sjukvårdsskola som Fredrik fastnade för sjuksköterskeyrket. Med inspirerande lärare fascinerades han över anatomi, patofysiologi och att kunna rädda liv, så efter lumpentiden gick han sjuksköterskeutbildningen i Eskilstuna. Där blev han kvar och arbetade på akutpsykiatrisk avdelning.

– Jag har haft nytta av de där åren på psyket. Jag har blivit ganska bra på att läsa av människor och kunna bedöma vad som är hotfullt och vad som är skrammel. Oftast är det de anhöriga som är hotfulla. De är frustrerade, oroliga, trötta, hungriga, törstiga och så är det någon liten grej som tippar dem över kanten. Jag tror att den lågmälda arga typen är farligare än de som skriker och gormar.

Lyssna på Fredriks berättelse som handlar om uppdrag för Röda korset, varför han fick nog av arbetet i läkemedelsbranschen och hur det går att kombinera familjeliv med sug efter äventyr.

Vill du lyssna på fler avsnitt från vår podd?
Prenumerera via iTunes eller Libsyn

Inlägget På uppdrag för Röda Korset dök först upp på Akutsjukhuset.

Vardagen i vården är full av möten. Möten i glädje och sorg, i hopp och i frustration. Möten med patienter, med närstående och med kollegor.

Här berättar Jenny Arhammar, specialistläkare och verksamhetschef på Danderyds sjukhus Anestesi-Intensivvård, om två möten som berörde henne djupt.

– Under min specialisttjänstgöring på neurointensiven träffade jag en flicka i samma ålder som mina barn, som hade drabbats av en dödlig hjärncancer. Trots att vi visste att hon inte hade långt kvar så visade hela hennes familj en otrolig livsglädje. Deras förmåga att leva i nuet var så gripande. Att klara av att leva trots vetskapen att döden står runt hörnet är märkvärdigt och fantastiskt.

Jag förstod där och då att jag aldrig skulle klara av att arbeta med sjuka barn. Så jag vill säga till alla som klarar detta – ni är verkligen fantastiska. Att inte jobba med barn var ett val jag gjorde tidigt men ofta står jag inför frågor och dilemman som inte har något självklart svar.

Vissa möten är svårare än andra

I höstas mötte jag en äldre man som kom in med dåligt allmäntillstånd och som berättade att han helt enkelt inte ville leva längre. Hans livskamrat sedan 60 år hade gått bort tidigare under hösten och han kunde inte leva utan henne. Han sa ’för mig är livet slut nu’ och var också säker på att han skulle träffa sin fru ’på andra sidan’. Han ville inte ha någon behandling alls. Då ställs vi inför dilemmat: att behandla honom ändå eller acceptera att han inte vill leva utan sin älskade?

Det finns så många möten i vården, så många människor som delar med sig på ett sätt som de inte hade gjort annars. Det ger mig perspektiv på livet – ställt i relation till det som jag får höra så kommer jag på hur bra jag själv har det.

Det här är en artikel från Danderyds sjukhus tidning p.s.DS
Här finns alla nummer av tidningen

Inlägget Möten som ger perspektiv på livet dök först upp på Akutsjukhuset.

Många medarbetare och ännu fler patienter passerar informationsdisken i centralhallen på Danderyds sjukhus varje dag. Men få tänker på allt som utförs där. Följ med in bakom glaset.

Klockan 06.50 kommer Achan Rudberg till jobbet och öppnar den nyrenoverade informationsdisken i centralhallen. Achan har jobbat här i ett år och gillar sin roll som ”spindeln i nätet”.
– Mycket av det vi gör handlar om att kontakten med sjukhuset ska bli så bra som möjligt. Vi lämnar aldrig någon utan att ha gjort vårt bästa för att hjälpa till, och önskar alla välkomna. Alla som kontaktar oss kallar vi kunder.

Kollegan Lena Kihlberg ansluter och tar plats i luckan bredvid. En medarbetare kommer förbi för att låna en bultsax – hon har glömt nyckeln till sitt skåp.
– Självklart!, säger Achan, och plockar fram den stora bultsaxen ur ett skåp.
– Det händer nästan varje dag, säger hon och skrattar. DS-shoppen säljer nya lås för de som behöver.

Detektivarbete behövs ibland

Fler patienter kommer och ibland bildas en kö.
– Jag har tid klockan åtta, men jag vet inte var, säger en kvinna.
Lena börjar detektivarbetet med sökning i Qlickview – ett av sjukhusets it-system. Efter en stund kommer de fram till vart kunden ska.
– Vi får anpassad information från Take Care (sjukhusets journalsystem), men vi skulle behöva ännu mer info. Om vi fick information om vart patienten ska, vem hen ska träffa och göra, så skulle det vara lättare att hjälpa dem. Många har glömt kallelsen och då kan vi bara utgå från deras personnummer när vi ska försöka hjälpa dem att hitta rätt, förklarar Lena.

En man kommer förbi och undrar om det finns fler bankomater, då den vid apoteket inte funkar. Tyvärr inte, är svaret, men Achan ringer direkt och felanmäler den.
– Vi är lite vaktmästare också. Folk säger till oss om rulltrappor stannat eller om toaletterna är ofräscha, då ringer vi vidare för att få det åtgärdat.

Patientsäkerheten kommer alltid först

Personalen i informationsdisken är varken sjuksköterskor eller barnmorskor, men de har lärt sig att se när en människa är i stort behov av hjälp.
– Vi har haft en del mammor som fött barn bara några minuter efter att de stått här med krystvärkar, och det händer att människor faller ihop på golvet. Då är vi snabba med att larma eller skjutsa till akuten, säger kollegan Åsa Bäcksin, som mest arbetar på Servicecenter, men har erfarenhet från informationsdisken.

Patientsäkerheten kommer alltid först och om någon är ensam, men behöver följa med en patient, så stänger informationsdisken tillfälligt. Men oftast är de två som jobbar – och det behövs.

Vägbeskrivningar och rullstolsjakt

Kunderna fortsätter komma. Vissa behöver vägbeskrivning, och vissa vet inte alls vart de ska. Vikten av rätt information på kallelserna blir väldigt tydlig.
– En del enheter ligger någon annanstans än på sjukhusområdet, men eftersom det står Danderyds sjukhus på kallelsen finns det de som kommer hit ändå, säger Achan.

När kollegan Justina Lakin anländer tar hon sig an det dagliga uppdraget ”rullstolsjakt”. De stolar som tillhör informationsdisken är ofta på vift, och trots att de registrerar vem som lånar så kan det vara svårt att hitta stolarna efter utlåning.

En ung kille kommer till disken och frågar efter akuten. När han har svårt att förstå en enkel vägbeskrivning inser Lena att han behöver hjälp, och erbjuder sig att följa med. Han tackar och berättar att han fått en allergisk reaktion och är rejält omtöcknad. De går tillsammans ner till akuten.
– Det är fantastiskt med alla möten med kunderna. Ibland behöver vi vara snabba och ibland behöver vi dela med oss av lugn och empati, säger Achan.

En kvinna som har bokat möte med en medarbetare på sjukhuset är osäker på var hon ska och Achan gör sitt bästa för att hjälpa henne. Efter en stunds letande hittar de rätt och kvinnan får en vägbeskrivning.
– Nu har vi ett webbformulär på intranätet där alla medarbetare kan anmäla händelser och besök till oss i förväg, då kan vi hjälpa gästerna mycket snabbare, säger Achan.

Service i stort och smått

Eftermiddagen rullar på och Achan, Lena och Justina fortsätter att hjälpa kunder. De ringer färdtjänst, tar emot hittegods, går ut med en kopp kaffe till en som väntat länge på färdtjänst och ringer vakten när en person stojar i centralhallen.
– Vi servar hela sjukhuset på ett eller annat sätt och försöker alltid vara positiva och hjälpsamma, avslutar Achan.

Informationsdisken i centralhallen har öppet
måndag – fredag 07.00–19.00
lördag och söndag 10.00–16.00

Det här är en artikel från Danderyds sjukhus tidning p.s.DS
Här finns alla nummer av tidningen

Inlägget Ansiktet utåt dök först upp på Akutsjukhuset.

– Alla vi som är tillräckligt gamla minns exakt vad vi gjorde, och var vi var, den där kvällen 1986 när Palme blev skjuten. Själv var jag i tjänst på Sabbatsberg. Jag jobbade natt och ingick i teamet som försökte rädda hans liv.

Det berättar Barbro Nilvér, anestesisjuksköterska sedan 70-talet och i dag utbildningsledare inom anestesi på Danderyds sjukhus.

Sabbatsberg var ett akutsjukhus på den tiden och det kom ofta in traumapatienter, speciellt på lönehelger. Som anestesisjuksköterska hade Barbro en akutsökare som larmade om något allvarligt och akut kom in till sjukhuset. Natten den 28 februari 1986 vid 23.30 tiden pep det till i hennes sökare och hon blev tvungen att lämna en patient på operationsbordet. I akutrummet hade det kommit in en allvarligt skottskadad person. Sjukvårdsteamet blev ganska snart informerade om att det var statsministern som var skjuten, men det gjorde ingen skillnad för Barbro där och då.

– Jag kände ingen chock eller ens förvåning. Jag var mitt i situationen. Det var helt enkelt en person som var allvarligt skottskadad och jag ingick i ett team som försökte rädda hans liv.

Att det var anestesi som Barbro skulle ägna sig åt var inte självklart från början. Hon hade siktet inställt på att bli barnmorska men praktiktiden på en förlossningsavdelning 1972 fick henne på andra tankar.

– Praktiken blev rena mardrömmen. Det var en riktigt dålig arbetsplats. Flera barnmorskor hade tydliga problem med sin empati. Deras inställning till de blivande mammorna som skrek ut sin smärta när de skulle föda; ”har du blivit gravid så får du skylla dig själv”. Dessutom var de flesta barnmorskorna helt ointresserade av oss elever. Jag brukar fundera på om det var den erfarenheten som gjorde att jag i dag jobbar med utbildning. För att vara en attraktiv arbetsplats måste vi bemöta våra studenter och nya kollegor positivt när de kommer till oss.

Att arbeta med anestesi innebär avancerad teknologi, högt arbetstempo och snabba beslut. Barbro tror att de som lockas av den specialiteten gillar lite drag under galoscherna. Hon känner att många som inte arbetar inom vården tror att det är ständig kris; brist på vårdplatser, brist på personal och långa vårdköer Efter mer än 40 år inom vården kan hon konstatera att mycket har blivit bättre sedan 70-talet. Hon vill inte blunda för de problem som finns men hon känner en stolthet över att ha varit en del av utvecklingen inom svensk sjukvård.

Inlägget Natten när Palme sköts dök först upp på Akutsjukhuset.

Karin Uhlin, specialistläkare i rehabiliteringsmedicin, berättar om hur det fungerar med smärtrehabilitering för patienter som behöver tolk.

– Jag jobbar med patienter med långvarig smärta. Sedan 2015 har mitt team arbetat i projektform med patienter i behov av språktolk.

Många är traumatiserade och har levt under mycket svåra omständigheter. Det finns ett samband mellan långvarig smärta och psykisk hälsa. Smärtan påverkar ofta den psykiska hälsan och den psykiska hälsan kan ofta påverka smärtupplevelsen.

I mitt team arbetar vi med ACT, som innebär att man försöker hitta ett sätt att förhålla sig till sin smärta så att man kan komma vidare i livet. Det kan vara en utmaning eftersom många kommer från kulturer där de är vana att läkaren skriver ut medicin som ska hjälpa mot ett ”fysiskt fel” och psykologhjälp kopplar de ofta ihop med galenskap.

Vi är ett stort team med flera olika professioner och som jobbar runt patienten, det är en styrka och tillgång både för oss i teamet och för patienten. För oss är det Vi tycker att det är viktigt att anhöriga är med i rehabiliteringen, men det är vanligt att våra patienter vill ”förskona” familjen. Dessa kulturella skillnader är ofta svårare att hantera än de språkliga.

Vi arbetar med tolk, både i grupp och individuellt, vilket gett oss många insikter. Det är viktigt att tänka på att tala tydligt, med enkla meningar och att avsätta tillräckligt med tid för samtalet. Ibland försöker vi klara oss utan tolk och jobbar med enkla meningar och bilder. Jag upplever att man kommer närmare individen då. Det är fantastiskt att se vilken inneboende styrka människor har. Trots tragiska livserfarenheter och en svår socioekonomisk situation så går det att hitta vägar till förändring.

Det här är en artikel från Danderyds sjukhus tidning p.s.DS
Här finns alla nummer av tidningen

Inlägget Smärtrehabilitering med tolk dök först upp på Akutsjukhuset.

Hösten 2016 fick en grupp asylsökande läkare från Irak, Iran, Afghanistan och Syrien undervisning i neurologi och chans att praktisera på neurologmottagningen på Danderyds sjukhus. Undervisningen var en del i ett pilotprojekt med snabbspår till arbetslivet för asylsökande läkare från länder utanför EU, som initierades av Sten Lindahl och John Wahren, båda professor emeritus vid Karolinska Institutet, i samband med flyktingvågen hösten 2015. Claes Martin, processledare neurologi, la upp programmet och var med under utbildningen inom neurologi på Danderyds sjukhus.

– Det är speciellt att undervisa redan färdiga läkare, man märker att ”tänket” finns, eftersom de har god klinisk erfarenhet sedan tidigare. Ingen av de som var med hade neurologi som specialitet så det gällde att hitta rätt nivå på innehållet i utbildningen, säger Claes.

Både teori och praktik

De utvalda läkarna har först gått en två månader lång intensivkurs i svenska med stöd av erfarna lärare vid Södertörns Högskola och en logoped. Efter det har de fått en introduktion till svensk sjukvård och det svenska samhället samt fortsatt utbildning i svenska anpassad för läkare. Utöver detta har de gått kurser i anatomi, rörelselära, rehabilitering och klinisk fysiologi, följt av kliniska kurser vid Karolinska sjukhuset och DS. Undervisningen sker på Karolinska Institutet och Södertörns högskola bedrevs på heltid under ett år. Syftet är att göra det möjligt för deltagarna att klara av Socialstyrelsens prov.

– Jag blev imponerad över hur snabbt de lärt sig svenska, de som gick kursen här hade varit i Sverige i knappt ett år men kunde ändå tillgodogöra sig undervisningen utan översättning, säger Claes.

Lönsamt för alla

Programmet stöds av statliga medel och alla uträkningar visar på lönsamhet på alla nivåer. Beräkningar visar att det kostar cirka 3.5 miljoner kronor att utbilda en läkare vid svensk medicinsk fakultet och kostnaden för undervisning av en person med utländsk läkarexamen uppgår till cirka 300 000 kronor. Undervisningen ett sätt att motverka passivisering då den kräver ett aktivt deltagande.

– Vanligen tar det 5-7 år innan en invandrad läkare får legitimation som läkare i Sverige. Programmet erbjuder en snabb väg till legitimation och möjlighet till kontakter med svenska kollegor, kvalificerat arbete efter att man fått sin legitimation samt etablering i det svenska samhället, säger professor emeritus John Wahren, Karolinska Institutet, som är ansvarig för projektet.

Tar vara på kompetens

För läkarna är det givetvis en uppskattad möjlighet. Mohammed Al Nussirie, specialistläkare inom pediatrik, har flytt från Irak och jobbar just nu som undersköterska på Astrid Lindgrens barnsjukhus i väntan på att få sin läkarlegitimation godkänd.

– Det har varit väldigt bra att få gå detta program. Utbildningen där de varvat intensivkurs i svenska med svensk läkarterminologi i kombination med faktiska patientfall som vi fått diskutera har gjort att vi lärt oss snabbt. Jag väntar på besked om asyl just nu och denna väntan blir lättare när jag har något att göra. Jag är så tacksam över att jag fått denna möjlighet och att jag fått lära känna alla fantastiska personer som är involverade i det här projektet. Jag önskar att vi kan få hjälp av myndigheterna att komma igång, eftersom vår kompetens behövs. Allt jag vill är att jobba som läkare, säger han.

Det här är en artikel från Danderyds sjukhus tidning p.s.DS
Här finns alla nummer av tidningen

Inlägget Kulturella brobyggare dök först upp på Akutsjukhuset.

För att verksamheten på ett sjukhus ska flyta på måste även ordningen upprätthållas. Magnus Eklund är en av sjukhusets ordningsvakter.

Mycket av mitt arbete som ordningsvakt går ut på att gå runt på sjukhuset och synas. Akutmottagningen, gynakuten, huvudentrén samt vissa avdelningar som är utsatta för hot och våld är obligatoriska platser som jag och mina kollegor besöker flera gånger per dygn.

Finns till hands om stämningen blir hotfull

Ofta brukar jag prata med medarbetarna i informationsdisken, med lokalvårdare och med vaktmästare som vi stöter på. De har bra koll på vad som händer och vilken stämning som råder på sjukhuset. Akutmottagningen brukar ringa oss när de känner att en situation riskerar att bli hotfull. Det kan vara en patient eller anhörig som uppträder stökigt eller är hotfull mot medarbetarna. Många gånger behöver vi inte ingripa utan det räcker att vi håller oss lite i bakgrunden för att trygga vårdpersonalen så de kan göra sitt arbete.

Ska trygga vårdpersonalen

Jag kan känna att jag och min kollega bidrar till en lugnare stämning, men i vissa fall kan det kännas tvärtom, att personer blir provocerade av vår närvaro, då håller vi oss i bakgrunden och backar upp vid behov. Vår uppgift är att trygga vårdpersonalen.

Innan jag började här arbetade jag som ordningsvakt på Karolinska sjukhuset i Solna och innan dess i tunnelbanan. Det är som natt och dag att arbeta som ordningsvakt i tunnelbanan jämfört med på sjukhus. Här är det mycket lugnare.

Läs mer om andra av ”vårdens stöttepelare” på sjukhuset.

Det här är en artikel från Danderyds sjukhus tidning p.s.DS
Här finns alla nummer av tidningen

Inlägget Vårdens stöttepelare – Magnus Eklund dök först upp på Akutsjukhuset.

Det är inte bara patienterna som behöver omvårdnad på ett sjukhus. Även magar ska mättas i samklang med vårdplanen. Alex Rajabi är dietkock på Danderyds sjukhus.

Jag arbetar på restaurang Fontänen och delar min arbetstid som dietkock och som restaurangkock. Som dietkock får jag beställningar på specialkost för patienter från avdelningarna, ofta är det kost som inte får innehålla gluten, laktos, kött eller fisk. Jag läser av beställningarna från en dator, men ibland kommer en beställning på telefon ”à la minute” för en nyinskriven patient och då har jag 30 minuter på mig att tillreda något.

Älskar vegetariskt

Det är en utmaning att laga specialkost som ska smaka bra eftersom jag måste vara försiktig med kryddor och salt. Jag får mest uppskattning för den vegetariska specialkosten och det kanske beror på att jag själv älskar vegetarisk mat! Broccoli är en fantastisk grönsak som man kan göra smakrika soppor och gratänger på.

För mig är det viktigt att jag kan röra mig mellan dietköket och restaurangköket och om jag måste välja så tycker jag att det är roligast att arbeta i restaurangköket där jag kan improvisera med kryddor och smaker. I dietköket måste jag följa recept.

Från skomakare till kock

Jag har varit på sjukhuset i åtta månader och trivs jättebra på min arbetsplats, vi har roligt tillsammans. Jag kommer från Iran där jag arbetade som skomakare, men jag har alltid varit intresserad av matlagning. Jag har bott i Sverige i 13 år och det var här som jag utbildade mig till kock.

Läs mer om andra av ”vårdens stöttepelare” på sjukhuset.

Det här är en artikel från Danderyds sjukhus tidning p.s.DS
Här finns alla nummer av tidningen

Inlägget Vårdens stöttepelare – Alex Rajabi dök först upp på Akutsjukhuset.

Det är inte bara patienter som behöver omvårdnad på ett sjukhus. Olof Ugander är sängkontrollant på Danderyds sjukhus och ser till att sjukhusets sängar är servade och spritade.

Ser du en lapp där det står ”spritat och kontrollerad”, då vet du att den sängen har varit hos oss på Sängcentralen. Det är en sängpool för hela sjukhuset där vi reparerar och fixar trasiga sängar och där jag arbetar två dagar i veckan.

Kollar sängarna enligt checklista

Det första jag gör när jag kommer till jobbet är att heja på min kollega Ronnie Andersson och byta om till arbetskläder. Sedan börjar arbetsdagen på riktigt och jag går till buffertförrådet där alla sängar som behöver ses över förvaras. Jag arbetar enligt en checklista som jag bockar av under arbetets gång. Jag kollar att sängramen är rak, att handkontrollen fungerar som den ska, så att sängen kan åka upp och ner och att ryggdelen kan justeras. Grindarna får också en koll, så de fungerar som de ska. Jag lagar mindre fel, men större åtgärder som exempelvis svetsning vid sprickbildningar får Ronnie ta hand om.

Använda ”Lillnisse” roligast på jobbet

Jag tycker nog att skruva i skruvar och använda ”Lillnisse” är roligast på jobbet. ”Lillnisse” är en ångtvätt som ser ut som en liten dammsugare och effektivt tar bort smuts och blod på sängarna. När sängarna är färdigfixade spritar jag av dem och allra sist sätter jag på en lapp på sängen där det står ”spritad och kontrollerad”. Då är sängen klar för användning.

Jag började i november förra året och jag trivs väldigt bra. Alla jag möter är trevliga och jag är en i gänget med Ronnie och de andra kollegorna på vaktmästeriet.

Läs mer om andra av ”vårdens stöttepelare” på sjukhuset.

Det här är en artikel från Danderyds sjukhus tidning p.s.DS
Här finns alla nummer av tidningen

Inlägget Vårdens stöttepelare – Olof Ugander dök först upp på Akutsjukhuset.

Sjukhusfotografernas huvuduppdrag är att fota patienter som ett bidrag till deras vård och behandling. Ofta är det sår som dokumenteras, men även skador från misshandel eller spädbarn som gått bort.

Redan halv åtta kommer dagens första telefonsamtal. Förlossningen ringer om ett uppdrag som är tungt men viktigt. Ett nyfött barn som gått bort ska fotograferas för att föräldrarna ska få ett minne med sig av sitt förlorade barn. Det är bråttom – förändringarna hos ett litet barn kommer snabbt. Carin Wesström, sjukhusfotograf sedan 10 år, packar ihop fotoväskan och den portabla studioblixten och skyndar dit.

– Att möta en så stark sorg på så nära håll påverkar en. Men man måste försöka stänga av, för man är ju där för att göra ett jobb, och skulle man ta in all sorg så skulle man inte kunna arbeta. Men att kunna ge föräldrarna detta sista minne känns väldigt fint och meningsfullt, det känns som en av våra viktigaste uppgifter.

Svår planering

Det kan vara svårt att planera dagarna eftersom man sällan vet i förväg vilka patienter som kan behöva bli fotograferade.

När Carin kommer tillbaka från förlossningen får hon lösa av kollegan Johan Adelgren, fotograf sedan 17 år, varav sex år på sjukhuset, för patientfotografering – och Johan börjar redigera en film. Kalendern visade en relativt lugn dag men redan tidigt på morgonen är det fullt upp.

Patientfotograferingar är sällan bokade vilket gör att det hela tiden handlar om snabba beslut och omprioriteringar, därför försöker fotograferna se till så att en av dem alltid är tillgänglig för brådskande uppdrag.

Viktig dokumentation

Vid niotiden kommer en inbokad patient från reumatologen till studion och blir fotograferad av Carin. Samtidigt ringer centraloperation och Johan får släppa redigeringen och gå dit.

– Denna gång var det bara en omläggning som skulle fotas, vilket är ett snabbt besök, andra gånger kan man bli kvar i timmar, säger han.

Sår fotograferas både för att vårdgivare ska kunna följa läkningsprocessen men också för att läkare ska kunna ta del av hur såret ser ut även när patienten inte är på plats. Patientfotografierna kopieras och läggs så snart som möjligt in i journalen.

Strax innan lunch kommer en brådskande beställning på en fotoutskrift. Johan är på väg att sätta igång men telefonen ringer igen. Och igen. John och Carin tar varsitt uppdrag och på vägen ringer telefonen igen. Hudmottagningen behöver fotografering av två patienter.

– De vanligaste beställarna är så vana med patientfoto att allt är förberett, sår är uppackade, fotobeställningsblanketter är utskrivna och ifyllda, så när vi kommer är det bara att fotografera och jobba vidare. Men det är inte alltid så smidigt, förklarar Carin.

Både glädje och sorg

Efter en välbehövlig lunchpaus ringer avdelning 5 som har två uppackade sår som väntar på att bli plåtade. Johan packar väskan och går dit. Carin påbörjar under tiden redigering av bilderna från förlossningen som togs på morgonen.

Under eftermiddagen kommer några kollegor från kommunikationsenheten till studion med tre andra medarbetare som ska porträtteras för kommande platsannonser. ”Modellerna” har olika profession och kommer från olika enheter men i dag är de ambassadörer för hela sjukhuset.

– Stå lite mer åt höger, instruerar Carin. Se glad ut – och försök slappna av!
Modellerna gör sitt bästa i den ovana rollen.

– Det är verkligen tvära kast mellan glädje och sorg och ibland måste man lägga sina känslor åt sidan.

Eftermiddagen gör sitt inträde och Johan är på väg till nya akutvårdsbyggnaden för att filma vd. Hjälmarna åker på och Johan kämpar upp för trapporna i det ofärdiga huset, bärande på all sin utrustning.

– Det är roligt att filma och de uppdrag vi har som syftar till att hjälpa att bygga upp kommunikationen mellan ledningen och medarbetarna eller externt ger en stimulerande variation.

Vd Stefan Jacobsson har blivit van vid att filmas och det behövs bara en omtagning.
Medan Johan filmat har Carin passat telefonen och sprungit på olika fotojobb ute på sjukhuset. Jobbet innebär inte bara att klampa in och ta bilder. För den som ska fotograferas kan det vara känsligt, sorgligt, påfrestande – och naket.

– Men många äldre har ett så härligt och avslappnat förhållande till kroppen. Om det är intimare delar som ska fotograferas kan dom skoja om att ”äntligen fick man bli nakenmodell” eller ”lägger du ut det här på Facebook nu”, följt av ett gapskratt, berättar Carin.

Ett möte som stannat kvar

Dagen lider mot sitt slut efter ännu en fullspäckad dag av möten. Möten med människor och deras livsöden är det mest påtagliga för sjukhusfotograferna. Carin minns särskilt ett möte med en man som visste att han inte skulle leva så länge till.

– Han berättade om sitt liv och det visade sig att vi hade gemensamma intressen som vi pratade om. Han var så rädd att bli bortglömd och bara bli en siffra i statistiken men i mitt minne kommer han alltid att finnas kvar.

Det här är en artikel från Danderyds sjukhus tidning p.s.DS
Här finns alla nummer av tidningen

Inlägget Ett viktigt klick dök först upp på Akutsjukhuset.

Under hösten 2017 har en grupp nyanställda undersköterskor fått utbildning i akutsjukvård.

Bra väg in för undersköterskor

– Den här utbildningen är en jättebra väg in för undersköterskor som vill jobba på akutsjukhus. Vi får konkreta tips och övningar som ger oss en bra ”verktygslåda”. Det är skönt att komma in i en ny arbetsgrupp med detta i ryggen och känna att man både kan delta i och bidra till vårddiskussionerna. Några av de moment vi fått här, t.ex. förflyttningsteknik, fallprevention och bemötande av dementa tycker jag borde ingå i kompetenskortet. Jag är väldigt glad över att ha fått denna möjlighet – det är en stor grej att få ett sånt här förtroende, det gör att man vill ta mer ansvar, säger Martin Sundberg, undersköterska, bemanningscentrum.

Undersköterskorna tränar svepning

Ett av momenten handlar om att öva svepning. Varje år avlider ca 700 personer på Danderyds sjukhus. Förutom att tvätta och klä den avlidna så ska rummet göras i ordning så fint och värdigt som möjligt. Med respekt för olika trosbekännelser eller andra önskemål försöker man i den möjligaste mån möta de närståendes önskan.

– För vissa undersköterskor är det ett vanligare inslag i vardagen att ta hand om avlidna än för andra, säger äger Nina Öhnfeldt, biträdande chefsjuksköterska på njurmedicin, som tillsammans med undersköterskan Sofia Sjölin höll delkursen i palliativ vård.

Det finns en checklista att följa och det är den som används vid detta träningstillfälle.

– Prata med och använd samma ord och uttryck till en avliden, som när ni tar hand om en sängliggande patient, förklarar Nina.

Extra trygghet i teamet

– Den här utbildningen är något som alla vinner på. Undersköterskorna blir säkrare i sin roll och mer kompetenta. Vi har många sjuksköterskor som är unga och nyutexaminerade och det skapar en extra trygghet i teamet att då ha en kompetent akututbildad undersköterska med sig. Det innebär givetvis en extra trygghet även för patienten, säger Nina.

Multisjuka och sköra patienter

– Med allt fler patienter som kan betecknas multisjuka eller sköra måste vi vara riktigt bra på att ta hand om patientgruppen på ett proffsigt och effektivt sätt. Här spelar undersköterskorna en avgörande roll då det är de som i praktiken ser till att patienten faktiskt återhämtar sig efter sin akuta sjukdom utan att drabbas av vårdskador såsom trycksår och fall. Undersköterskeprogrammet är därför en bra utbildningssatsning för att kompetenssäkra vad en undersköterska kan på Danderyds sjukhus, säger Johan Ejerhed, specialistläkare och processledare allmän internmedicin.

Roligare ju mer man vet

I november fick undersköterskorna efter avslutad utbildning ta emot sina kursintyg – med stor stolthet.

– Det är världens finaste jobb att vara undersköterska och om man får chans att vidareutbilda sig inom sitt yrke är det bara man själv som sätter gränsen för hur bra man kan bli, säger Jonna Mjörnell, medicinkliniken.

Benny Sätterström, även han på medicinkliniken, håller med:
– Som undersköterska kan jag välja om jag vill vara med på ronden och lära mig mer om både mina patienter och om deras sjukdomar. Jag vill vara med och det känns roligt att få chans att lära sig så mycket nytt!

– När vi får mer utbildning än den grundläggande utbildningen inom vård- och omsorgsprogrammet så får vi också insikt i varför vi gör på ett visst sätt. Det är mycket roligare att jobba när man förstår alla led i vårdandet, att det jag gör hänger ihop med något mer, säger Martin Sundberg.

Inlägget Utbildning ger trygghet i teamet dök först upp på Akutsjukhuset.

– Döden är oundviklig på ett akutsjukhus. Inte sällan är det vi läkare som är de sista som inser att en patient är döende. Ofta är det undersköterskorna som ser det först. Det är undersköterskorna som ser när patienten inte orkar äta längre, inte orkar sitta upp lika länge. Saker som inte syns på labblistan eller på röntgen.

Det berättar Johan Herlin Ejerhed som är specialistläkare i internmedicin på medicinkliniken på Danderyds sjukhus. Patienterna som Johan träffar är ofta äldre med blandade sjukdomstillstånd, men ”äldre multisjuka” är en benämning som Johan värjer sig mot.

– Ett alternativt begrepp som har dykt upp på sistone är ”frailty”, alltså ”skörhet” på svenska. Den sköra patienten. Jag tycker att det är ett bättre ord. Det finns ingen enhetlig definition på vad en skör patient är men det handlar om att kroppen på grund av ålder förlorat sin reservkapacitet.

Konsten att se hela människan

Johan Herlin Ejerhed pratar om vikten av att se hela patienten utifrån ett helikopterperspektiv. Det finns ofta patienter som kommer in akut i samband med en akut försämring, inte sällan äldre från ett boende. Att i dessa situationer se till hela patienten och inte reflexmässigt börja behandla. Kanske patienten tacklat av allt mer under den senaste tiden, är det till och med en döende patient som kommit in? Att då påbörja behandling vore att förlänga ett döende inte ett liv.

Johan Herlin Ejerhed delar med sig av sina tankar om dagens patienter och sjukvård, om de likheter han ser mellan sina barn och de patienter han möter och om sin avstickare till Handelshögskolan och näringslivet.

Sök på hashtaggen #prataomdöden för mer information om hur Danderyds sjukhus arbetar med vård i livets slutskede.

Vill du lyssna på fler avsnitt från vår podd?
Prenumerera via iTunes eller Libsyn

Inlägget Förläng livet, inte döendet dök först upp på Akutsjukhuset.